Om mina tankar om kvinnokonferensen

se på bilderna här

Den 5 juni vakande jag klockan 8.00 och tänkte:

- Oj, har denna helgen kommit när vi ska ha kvinnokonferensen?

Jag åkte till Kvinnofolkhögskolan så jag var där klockan 14.00, för att förbereda konferensen. Vi gjorde i ordning i matsalen så alla skulle få plats och äta.

Vi hade med oss saker från Bolivia och Chile till försäljning till de som skulle delta.

Jag och Erika gick tillsammans till Trappan som ligger i Järntorget där vi skulle ha invigningen. Ann och jag öppnade konferensen sa: – Välkomna till Kvinnokonferensen!

Sen frågade vi ut politikerna om saker vi undrade över exempel: om LSS (lagen om stöd och service). Det var jättelyckat.

Sen åt vi en italiensk buffé som var jättegod. Sen var det lite underhållning under kvällen som blev jättelyckat.

På lördagen började vi klockan 9.00 med olika workshops som exempel: musik, feministiskt självförsvar och Grundens historia. Det var roligt att se att det var så många som var med i olika Workshops.

På kvällen hade vi galakväll på Oakleys, där hade vi underhållning och åt gott. Det var väldigt uppskattat.

Söndagen började vi klockan 9.00 med olika workshops exempel: LSS, självförsvar, musik Vara förälder med funktionshinder.

Sen tackade jag och Ann för oss och tackade för det var så många som kunde komma. Jag blev så glad för det var min ide från första början.

Vid pennan Annika Ronneland

Mitt Liv!

Metoder, teorier och modeller, vem säger att jag vill leva så.

Vem bestämmer över mig om hur jag vill leva. Om jag själv inte kan uttrycka om hur jag vill leva, vem skall då få bestämma. Ingen annan i alla fall. Jo det finns visst metoder, teorier och modeller förstås som andra har bestämt är bra att leva efter. Men vad betyder det för mig?

Nä, vakna upp människa som styr, tror och arbetar efter, metoder, teorier och modeller. Kränkning pågår på din medmänniska!

 

Men bara för jag har något funktionshinder så finns många olika metoder, teorier och modeller, ja, ord med innehåll som ”kunniga” har räknat som kan användas för ”de” men inte för dem/oss andra.

 

Varför krångla till det för vissa människor?

Varför kan inte LSS-lagen bli den rättigheten för alla? Ett liv som andra!

Egentligen skamligt att LSS-lagen finns för att få leva som alla andra.

Men fast LSS-lagen missbrukas och tolkas ibland efter egne intressen är

den bättre än inget, eller?

 

Låt mina mål och livskvalitet bli mitt sätt och leva.

Jag vill leva efter min egen val och önskan.

Alla vill leva efter sina val och önskan

Låt det bli den anställda personalens mål ( metod ?)

 

Mina funderingar;

Är inte den anställda personalen medveten om sitt grundbehov av att arbeta med andra människor kan det gå illa, Det kan uttrycka sig i

”gulli-gullande” eller i maktmissbruk. Den anställda personalens egna behov, rädslor och egna värderingar blir inbakat i bemötandet inom sitt arbete Alla som arbetar med andra människor bör stanna upp lite då och då och tänka efter om varför, ”jag valt detta yrke.” Det är vår skyldighet som anställd och medmänniska!

 

Grundbehovet på anställd personal måste vara, se möjligheter, ge positiv påverkan, helt engagemang och att låta andra människor få leva efter sin livskvalité som jag vill leva med mitt liv!

 

Varför låter vi;

Anhörigas känslor få styra?

Anställda/Personals behov styra?

Myndigheternas kostnad styra?

Sveriges lagstiftning styra?

 

Skrivet av mig för 10 år sedan, 1999-02-03.

Vad har hänt under dessa alla år?

Varför krångla till det fortfarande för vissa människor?

Yvonne Ronneland

Stockholms resan

Den 16 juni åkte Anna, Hans, Annika och Erik (coach) till Stockholm för att ta i emot Anna linds priset för vårt arbete i Grunden.
Vi träffades på centralen i Göteborg för att ta X2000 till Stockholm. Det var inte så goda säte på tåget.
Sen när vi var framme i Stockholms central så gick vi och åt lunch på ett trevligt ställe som vi hittade.
Sen tog vi en taxi till natur och kulturhuset,
där träffade vi en tjej som heter Johanna som hade om detta och visade oss runt lite. Sen klockan 16.00 började det,
Jan Eliasson öppnande detta. Han sa att president från Maldiverna som har kommit till Sverige.
Sen var det två andra som skulle få Anna Linds priset.
Ulrica Messing lämnade Anna Linds priset till Grunden,
Ulrica berättade lite varför vi skulle få den,  sen tackade vi för oss.
Sen fick presidenten pris för mänskliga rättigheter för deras land. Sen tackade han för priset och berättade lite om hur det va i maldiverna. Han pratade engelska så det var lite svårt att förstå vad han sa.
Sen var det en tjej och en kille som spelade musik för oss. Dom var jättebra.
Sen var det mingel, då bjöd vi in Ulrica Messing och Ulrica Messing och några till våran förening.
Sen åkte vi hem med tåget 20.10 och var hemma vid centralen 23.10
Vid pennan Annika Ronneland
Den 16 juni åkte Anna, Hans, Annika och Erik (coach) till Stockholm för att ta i emot Anna linds priset för vårt arbete i Grunden.
Vi träffades på centralen i Göteborg för att ta X2000 till Stockholm. Det var inte så goda säte på tåget. Sen när vi var framme i Stockholms central så gick vi och åt lunch på ett trevligt ställe som vi hittade.
Sen tog vi en taxi till natur och kulturhuset, där träffade vi en tjej som heter Johanna som hade om detta och visade oss runt lite.
Sen klockan 16.00 började det, Jan Eliasson öppnande detta. Han sa att president från Maldiverna som har kommit till Sverige. Sen var det två andra som skulle få Anna Linds priset.
Ulrica Messing lämnade Anna Linds priset till Grunden, Ulrica berättade lite varför vi skulle få den, sen tackade vi för oss.
Sen fick presidenten pris för mänskliga rättigheter för deras land. Sen tackade han för priset och berättade lite om hur det va i maldiverna. Han pratade engelska så det var lite svårt att förstå vad han sa.
Sen var det en tjej och en kille som spelade musik för oss. Dom var jättebra.
Sen var det mingel, då bjöd vi in Ulrica Messing och Ulrica Messing och några till våran förening.
Sen åkte vi hem med tåget 20.10 och var hemma vid centralen 23.10
Vid pennan Annika Ronneland

Kvinnokonferensen 5-7/6-09

Hej på er alla!

Nu så ska jag berätta om Kvinnokonferensen 5-7/6-09. Fredag den 5/6-09 Invigningen var på Restaurang Trappan, där invigningstalade jag och Annika Ronneland till alla kvinnorna som hade kommit till konferensen. Vi ställde frågor till politikerna som vi hade bjudit in. Det var bra att kunna ställa frågorna för vi fick bra svar och politikerna sa att de skulle ta med sig frågorna till sina partier. Leneh var väldigt duktig musiker och sångerska. Hennes texter var fina. Hon spelade både visa och lite rockigare. Jag gillade hennes rockiga bäst. Lyssna på henne här: http://leneh.com/ När ståuppkomikern Hanna Danmo ställde sig på scenen fick man sig ett gott skratt. Hon bjöd väldigt mycket på sig själv och skämtade om sina funktionshinder. Det var härligt att ha med Hanna på hela konferensen för hon är en speciellt ödmjuk och charmig person. Läs mer om Riksföreningen Autism och tidningen Empowerment på: http://www.autism.se/ Lördag den 6/6-09. Alla gick på workshops och föreläsningar under dagen på Kvinnofolkhögskolan ( länka till www.kvinno.fhsk.se)

Det var så mycket som hände den dagen och jag hade fullt upp men här kommer några smakprov: Jag och Madeleine Linder höll en föreläsning om feminism och funktionshinder. Vi kvinnor kan göra samma sak som männen och tvärtom. Det var alla överens om. Deltagarna var intresserade av att man kan se könsroller ur olika perspektiv. Charlotta från RFSU höll i workshopen Fittfakta. Hon visade olika sexleksaker och berättade hur fittan ser ut. På kvällen var det galakväll på Oakleys. (länka till Oakleys.se) Ann & Annika hälsade välkomna till alla. Det var trerättersmiddag. Oakleys show var rytmisk och häftig. Alla höll takten och applåderade och sjöng med. Det var häftigt att artisterna dök upp på olika ställen i restaurangen. Sen var det en bejublad modevisning av kvinnorna som hade sytt kläder under dagen. Ni undrar säkert alla vad som hände mellan mig och den där bestämde mannen på dansgolvet. Han puttade bort mig från scenen. Varför? Jag ville bara hålla igång pubbliken. Men han puttade av mig från golvet igen. Jag sa till honom att passa sig! Han var mycket längre än mig.

Senare stormade vi både scenen och dansgolvet och dansade långt i på natten. Kommer ni ihåg detta? På söndagen provade jag att bli man. Jag blev den nye Anders Bergström, verksamhetschef på Grunden. Det var roligt att testa den rollen, gå runt och kontrollera att alla verksamheterna i kvinnokonferensen gick bra till. Jag tyckte det var skönt att ha skägg och allt det där, men skönt att tvätta av sig det också. Sen blev jag den jag är. Sen smög jag in och lyssnade på olika workshops och föreläsningar.

På eftermiddagen höll jag och Madeleine ännu en diskussion som hette ”sluta säga utvecklingsstörd”. Det var verkligen bra, för det blev så mycket diskussioner. Vad ska man säga istället för ordet utvecklingsstörning? Vi pratade om orden intellektuellt funktionshindrad, funktionsförmåga och funktionsnedsättning. Vad vi säger nu och vad de sa förr.

Det känns lite A och Ö nu när Kvinnokonferensen är över. Det var roligt att arbeta med konferensen och ett väldigt stort ansvar att leda en så stor grej. Det var kul att få se och träffa er alla. Jag är glad över att så många vill ha ett nätverk med oss. Hoppas att det blir en Kvinnokonferens varje år, så vi kan komma till er och fortsätta träffas, kämpa, prata, festa och ta makten över våra liv! Vi är starkare än vi tror!

Vänliga hälsningar Ann Holmberg projektledare Kvinnokonferensen Föreningen Grunden