Sär uppropet

Det var första november. Blåsten ven, det hade börjat storma lite.

Anna och Kurt gick som vanligt till särskolan. De visste inte vad som skulle hända förutom att de hade matte och engelska som de inte gillade. Det fanns inga skolämnen som de gillade i dag. Det var tisdag. Det märktes också när de gick till skollunchen då de fick någon äcklig fisk med slemmiga potatisar och någon konstig sås till.

När de kom till skolan märktes det att vaktmästarna höll på med att plocka ner lampor och annat som var elektrisk.

När de kom in till skolsalen sjöng de ”så gå vi runt kring en enebärsbuske tidigt en tisdags morgon”. Det var samma sång varje dag förutom att fröken bytte ut saker som hände som t.ex. ” så gör vi när vi tvättar våra kläder ”osv.

Fröken Björkqvist berättade för alla i klassen att skolan skulle läggas ner och alla klasser skulle börja i den närmaste skolan som fanns i närheten där de bodde. Kurt och Anna skulle börja i Furubodaskolan som de bodde närmast.

Björkqvist berättade att alla särskolor i Sverige har gått i graven. Politikerna hade bestämt det och att de skulle få elevassistenter istället om de behövde det och det skulle gälla hela Sverige.

Anna, Kurt och de andra dansade genom hela skolan och skrattade. De var så glada att slippa särskolan och äntligen få vanliga betyg.

Fröknarna och magistrarna gjorde ordning tårtor som de skulle ha till festen som alla som var i skolan skulle ha på fredag.

När de hade dansat färdigt gick de in i klassrummet. Fröken Björkqvist hade satt sig vid pianot och sa till dem alla att sitta ner och hon delade ut en sång som hette ”vi ska riva skolan”. Så sjöng de.

Sedan sa Fröken Björkqvist att de fick åka hem och tänka vilken skön dag det har varit. Så träffas vi på fredag och har mys innan skolan rivs.

Så åkte Anna och Kurt hem och berättade detta för mamma och pappa om den stora överraskningen att skolan ska stängas. Vi är lediga till fredag då vi ska ha mys och äta tårta och göra annat mys.

Äntligen blev det fredag som de hade längtat hela veckan på.

När de kom till skolan var det serpentiner och annat som ett vanligt födelsedagskalas brukar se ut.

De började med Fröken Björkqvists sång och sjöng den och andra sånger. Sedan sjöng de en av Fröken Björkqvist nya sång om särskolan in i graven.

Funktionshindrades befrielse är nära

(Fröken Björkqvists sång)

Vi är n-ära, ti-den är inne, mo-gen.

Vi va-knar kvin-nor och al-la kära män.

Å sko-la, da-gen är änt-li-gen här.

Vi hjä-lper var-an och ta det sto-ra kli-vet

Ste-get vi ska kla-ra, det stör-sta pro-vet.

Fra-m till stö-d och hjä-lp

Var eft-er den-s be-hov.

Men,kan vi? Vill vi?

Törs vi?

Ja, vi kan, vi vill, vi törs.

Och en da-g ska vår sär-skola säga ta-ck

Det gjo-rde ni bra.

Ja en dag ska regeri-ngen sä-ga den-na män-skliga vär-ld vill vi ha!

Så efter den dagen går alla elever i samma skola. Det spelar ingen roll om man har funktionshinder eller inte.

Snipp, snapp snut så var denna sagan slut!